Jag har valt att läsa Ondskan av Jan Guillou. Jag tror att titeln på boken hänvisar till all elakhet och illvilja huvudpersonen Erik möter i boken, därför anser jag att namnet är passande. Boken lär läsaren att Ondskan finns i oss alla och att det kan vara på både gott och ont.

”Slaget träffade högt uppe på höger kindben. Det var precis det han avsett när han vred huvudet några centimeter snett uppåt just som farsan slog.”

Det är de första två meningarna i boken. Man kastas direkt in i handlingen på ett ganska brutalt sätt och det lockar fram känslan av medlidande och ilska riktad mot pappan. När man som läsare för första gången läser dessa rader vill man veta mer, man vill förstå situationen och man vill se lösningen på den och därför är det svårt att lägga ifrån sig boken. Att börja boken på det sättet skulle jag säga är ett genidrag av författaren Jan Guillou, en stark känsloframkallande början på boken är ett löfte till läsaren att mer, värre saker kommer hända.

Boken gav mig bra vibbar redan från de första raderna och jag hade svårt att lägga ifrån mig den.

 Guillou börjar med att berätta en historia om en pojke som får ta emot eftermaten-stryk, piskningar med björkris, hundpiska eller om han har tur, klädesborsten av sin pappa. Han lär sig tekniker som ingen någonsin ska behöva använda, som hur man blockerar ett slag helt obemärkt och hur man ska ta djupa andetag, blunda och knyta händerna för att hålla tårarna borta. När det är klart måste han upprepa sin pappas ord: ”vänner igen” för att slippa mer stryk.

I skolan är Erik ledare i sitt eget gäng som ägnar sig åt ockerverksamhet (lån med för hög ränta).

 Av början att döma fick jag uppfattningen att det skulle vara ännu en bok om en tonåring som försöker få rätsida på sitt liv och går igenom vanliga ungdomsproblem men till sist lyckas lappa ihop tillvaron.

 Personerna får inga vidare beskrivningar i början men enligt mig är det bra för jag tror att det skulle förstöra flytet i boken. Personbeskrivningar känns bättre att han i andra delen så att det inte känns så ansträngt och segt i början av boken.